Regnet det bara öste ner...

... så vad hittar man på då en semesterledig måndag? Jo, Karlsson kunde råda bot mot det. Han ville åka till Lillhärdal! Varför han hade dragning precis ditåt idag vet jag inte, men det kanske alltid ha varit hans stora dröm att få se just det här stället?! =)
I vilket fall så är jag inte sen att hänga med. Och just idag (morgon före kl. 9) hade det regnat 6,5 mm och det öste ner oavbrutet, så då kunde vi lika gärna sitta i bilen. Vi hade inga bestämda sevärdheter heller så för min del var det bra. Jag är ju genomförkyld och inatt blev det nog kulmen. Jag fick världens örvärk. Satt vid köksbordet vid 2-tiden med tårarna rinnande nerför kinderna och ojade mig så Roj var rent bekymrad för mig. Som tur var värkte det hål så innan klockan slog 3 kunde jag lägga mig igen. Men man blir bra mör efter sånt här och nu är jag nästan döv på det örat och hela huvudet känns som att jag går omkring med en gammal hederlig Gevalia 1 kilosburk på knoppen!

Nog med klagande! I det här inlägget i alla fall! =)

Vi åkte som sagt mot Lillhärdal och färden dit gick genom Haverö, väg 315 och sen vänster mot Ytterhogdal. I Hogdal kunde vi förstås inte hålla oss till 45:an för att komma till Sveg utan åkte en skogsbilväg som kom fram i Älvros. Här åkte vi faktiskt 45:an ända till Sveg. Då hade magen talat om att klockan närmade sig lunchtid, så det blev ett stopp här.



En varmkorv med bröd! Mums alltid lika gott när man äter den någon annanstans än hemma i köket!

Från Sveg åkte vi så till Lillhärdal. Tja, inte vet jag vad Karlsson hade väntat sig att få se men okej, det var en fin liten by. Fast när jag tänker efter så var det visst en gammal gård han visste om som ska finnas där. Men det får vi väl ta en annan gång. Då jag är frisk och vädret mindre regnigt.
Från Lillhärdal for vi mot Särna. Några mil, mitt ute i ingenting, låg den här rackaren.



En stor stenbumling, som någon eller några kreativa målat som en gris. Må hända tycker de att det finns för många renar och vill utöka mångfalden i trakten!



Och kan ni tänka er det första rödljuset dök också upp innan vi var framme i Särna. Nja, nu ljög jag visst! I Sveg finns ett också men idag var det ur funktion.



Välkommen till Särna!



Här finns Röda Kvarn också!
Särna var ett fint samhälle i fjällvärlden.

Resan gick vidare och emellanåt stannade vi för att fika. Vi hade med oss matsäck.
Fina ställen att stanna på erbjöds vid Österdalälven. Räknade inte men det fanns flera lägerplatser efter Kringelfjorden. Där kan man åka in och fika vid något gapskjul (fast här heter dom slogbodar) tälta eller ställa upp sin husvagn. För husvagn kostade det bara 60 kr dygnet och en automat fanns där man kunde göra upp sina affärer.

Nu bar det iväg längre upp i fjällvärlden, vi åkte nu mot Idre men tog av innan och åkte mot Fjätvålen. Det åkte vi förbi för målet var Lillfjäten. Där har Karlsson en utbildarkompis. Tyvärr var han inte där eftersom han precis börjat arbeta idag.
Men vi fick se hans hus i alla fall. Han bodde vackert med en å rinnande alldeles bakom huset.



Idrefjället.

Från Lillfjäten mot Sörvattnet och därifrån kommer man till Sörvattenvallen, som verkade vara nåt slags fäbodvall.



Massor av stenar, de fanns hur mycket som helst, hade lagts upp bredvid vägarna.
Det här stället ligger så här högt:



I Sörvattnet tog vi av mot Lofsdalen och fortsatte till Linsell. Strax efter stannade vi igen. Vi stannar ofta för att sträcka på våra tärda kroppar och Roj måste också få röra på sig.



Roj äter korvmacka!

Efter Linsell tog vi av mot Sveg! Nä, inte åka till Sveg igen! Bara så pass att vi skulle åka genom Glissjöberg. För den byn ville vi se! Varför då, undrar ni kanske nu?! Vi skulle se ifall vi kunde se vilket hus som varit gästgiveri i byn.
Jo, ni vet min gamla kokbok. I den står en text från givaren till mottagaren (mor till dotter) och eftersom både Karlsson och jag är forskare blev vi ju intresserad när vi ropat in den på auktionen. Betty Matilda, som fick kokboken, föddes i Glissjöberg och i kokboken har vi hittat olika papper och även en liten spetsbit. Ett av papperen är en nota från gästgiveriet och möjligen har hon arbetat där eller i alla fall haft någon anknytning till det eftersom notan inte är kvitterad.



Efter Glissjöberg tog vi av mot Vemdalen. I byn Remmet hittade vi Remsgården. En gammal väl bevarad gård med nästan alla byggnader befintliga och i ursprungligt skick från 1700-talet.



Hit kommer vi att åka igen, när det är fint väder!

Nu blev det raskt till Vemhån, Vemdalen, Rätansbyn åsså var vi i Haverö. I Kölsillre/Viken korsningen var ringen sluten! =)
Klockan var 20 när vi kom hem på gården. Då hade vi avverkat 54 mil. Och vi missade nog inget hemma heller eftersom regnmätaren nu visade på 19 mm.

Ha det gott alla!



Kommentarer
Postat av: Kerstin

Hoppsan vilken tur det blev o så mycket ni har fått se. att du orkade med fast du var dålig inatt. Hemskt med örvärk. Ser ut som om ni haft skapligt väder i alla fall? Inte lika mycket regn som hemma.

2010-08-09 @ 21:58:01
URL: http://mindag-k.blogspot.com/
Postat av: Märit

Det värsta var inatt, och jag tycker det är kul att åka bil, hellre det än vara hemma och ömka sig själv. =)

Det regnade till och från ända till Sveg sen avtog det och bara småduggade lite. Men det var uppehåll också ända upp till fjällvärlden. När vi närmade oss Vemdalen såg det ut som att Björnrike skulle få se solen eller i alla fall slippa regn.

2010-08-09 @ 22:10:32
Postat av: Anna

Men, ni åkte ju nästan samma väg som vi åkte när vi åkte hem från Höljes! :) Det måste ha blivit några mil?

2010-08-10 @ 10:11:35
Postat av: Märit

Ja, du Anna. När vi åker ut en vända så blir vändorna ganska långa! Men vi får se mycket! =)

2010-08-10 @ 13:05:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0