Torparsambon på Nyänget

Jaha ja, så var dom i farten igen då!!!

Råttj...arna!

Jag vill för allt i världen inte bli av med mina fina vaktlar. Lätt match för dessa giganter att sluka dom stackarna! Som tur är, så är jag ledig den här veckan, och jag kan lova att många turer blir det ut till hönshuset! Jag ser ju att dom varit där, det finns håligheter lite överallt efter dom + att dom är osmarta nog att lämna andra spår efter sig!

Idag hade en fastnat i fällan i alla fall, en gigantisk sak, som Karlsson förpassade till härligheten (eller vart dom nu försvinner) genom luftgevärsskott!

Hann inte (eller tänkte inte på det) att fota den groteska men i morrn (peppar peppar ska vi
ha en till) då j..lar ska jag fota!

Det är ju inte billigt precis att ha höns och framförallt inte vaktlar! Så att ersätta dom blir
kostsamt i längden!

Plockade enris häromdagen och la in i olika håligheter och lite överallt men tyvärr tycker hönsen det är roligt att plocka och äta av dom så det funkade inte!
Men har fått rådet att ladda fällorna med Nutella, så från och med idag så finns det
finfin Nutella i dom.

Håll tummarna att vi blir av med dom!

Inte nog med alla djur vi själva har, vi får ofta besök av många andra djur också. En del mindre trevliga, som de där storråttorna som härjade runt i hönshuset för någon månad sen.

Men när vi kom hem från Svalbard hade herr Rödstjärt flyttat hit, han bor någonstans i närheten här och förmodligen har han sin fru där också.
Jag är jättedålig på att veta vad det är för fåglar jag ser, men svågern kunde tala om för mig och jag kollade i fågelboken och googlade också för säkerhets skull.
Trevlig kille verkar han vara i alla fall rödstjärten!

Han flyger runt kring huset och sätter sig ofta på välkommenskylten, bara några meter från brokvisten.
Han är inte speciellt skygg.
Väntar med spänning att få se hans fru och de troliga ungarna som han har någonstans, för han verkar jäkta på med att samla mat, som han flyger iväg med.

3 svalpar har vi ute i lagår´n och några till borta vid stallet och även vid ladan.
Ingen av dom har jag lyckats få på bild...ännu.


Inte speciellt rolig påhälsning är av grannens djur. Dom har en förmåga att dyka upp
på våra ägor ständigt och jämt.

Dom visar ingen som helst hänsyn, utan trampar glatt på utan att bry sig om vårt
potatisland, bärbuskar och jordgubbsland.
Attans kossor!!!

Ikväll small det till rejält i köksfönstret bredvid mig.
Jag trodde först det var någon som sköt eller kastade en granat eller nåt! =)
Men när jag slängde min skrämda blick ut genom fönstret såg jag dun som flög i luften.
Karlsson gick ut och tittade och vad tror ni han fick se???


En järpe?!?

Den stackarn måste ha varit totalt desorienterad.
Jag har då aldrig sett någon järpe vid bebyggelse förut, det är ju ganska ont om barrskog där. 
Däremot ute i skogarna jag sett dom.

Fönstret då, jo det klarade sig!
Vilken tur att jag inte putsade dom idag utan ska göra det i morgon! =)

En helg här förleden satt vi för ovanlighetens skull och tittade på TV. Och de gånger vi gör det så får vi oftast sällskap av Roj och katterna. Roj får hålla sig på golvet men katterna ligger gärna uppe i soffan hos oss.


Så här kan det se ut när Melker sträcker ut sig och mår prima.

-----------------------------

Nu har vi fått två nya familjemedlemmar här hemma.
Tuten och Hulda har flyttat till oss. Vi var och hämtade dom i Sundsvall.


Tuten till vänster och Hulda till höger, är zebrafinkar.
Tuten hittades, hör och häpna, ute i snön dagen före nyårsafton.
Han kan inte ha varit ute särskilt länge för då skulle han inte ha överlevt. Fåglar är väldigt känsliga för kyla och drag. Men han klarade sig bevisligen och mår bra, speciellt nu när han har fått sig en Hulda till sällskap.
Jag köpte dom via Sundsvalls Djurhem som köpte in en hona för att han skulle slippa vara ensam. Finkar har svårt för att leva som singel.
Jag tror heller inte att det varit någon stor idé att släppa in honom tillsammans med Pippifin.
Fast, vem vet! Det kanske hade funkat!
Nu funderar vi på att göra en stor voljär, kanske på hjul så att det är lätt att rulla ut den en vacker sommardag.

-----------------------------

I familjen finns ju lilla Mynta också (hon kommer också från S-valls Djurhem).
Den lilla fröken är nog mera en pojkflicka än en fisförnäm liten dam det är då ett som är säkert. Hon är som en liten busunge, och det går inte en dag utan att hon slår sönder nåt. Sist var det ett fint designerfat i glas som gick i tusen bitar!!!

Har jag visat er hur Mynta ser ut när hon druckit filmjölk???
Inte det?!


Man kan då inte skylla henne för att vara renaktig av sig i alla fall. Tror sjutton det att Melker och även Bamse ibland håller om henne med krafttag och tvångstvättar henne!

Djur det är livet det! =)


Må så gott!

Melker och Mynta kommer jättebra överens nu. Melker månar som bara den om Mynta. Tvättar henne gärna och ofta och kommer hemdragandes med döda, halvdöda och levande råttor och ibland en fågelstackare. Bamse ser också efter Mynta och bär hem smådjur, men nu är det sommar så då kommer han bara hem emellanåt speciellt när det blir styggväder. Annars håller han till ute på lägderna och sover troligtvis i höladan eller ute på lagårdsvinden.

Mynta har på sista tiden utvecklat ett knep för att ta sig upp på högre höjder (köksbänkarna), dit Melker tar sig med ett enkelt skutt. Det går inte att lämna någon liten gnutta mat på vare sig bord eller bänkar för då är det alltid någon av dom som nosat upp vad som finns.

Så här ser det ut när Mynta tar sig till bänken:



För en liten stund sedan hittade jag Melker och Mynta mysande ihop i hallen på de inslängda trädgårdsdynorna.
Titta så mysigt dom har tillsammans.



Roj vill ju så gärna vara med han också! Men det fick han inte den här gången.


Nånstans under Melker ligger Mynta. Det som är mest svart är Mynta.

För att inte Ullrik ska vara så ensam, var vi och hämtade ett bagglamm ikväll. Jag brukar inte gärna namnge lamm (av förståeliga skäl), men eftersom den här krabaten ska gå hemmavid så vill jag ha ett namn på honom. Eftersom han har väldigt brun ull får han från idag heta BRUNOLF! Så, då var namngivelsen klar!
Från början bufflade Ullrik lite på honom, sparkade och stångade, men det var inte så farligt, mest bara att visa lillen var skåpet ska stå!
Idag var det också första gången som lilla Mynta kom åt elstängslet, det var inte roligt och hon kommer garanterat inte att göra om det!

Idag flyttade Ullrik hit till oss. Han kom flyttande från Stugutjärn, där han nu har gjort sitt som avelsbagge.

Ullrik är av rasen Åsenfår, en utrotningshotad ras.
Han får nu gå hemma här tills det blir dags för honom att träffa tackorna när de kommer hem till hösten.

Nu är lillkatta hemmastadd!!!
Idag när jag kom hem från jobbet såg det ut så här i vardagsrummet:



Jag kan ju inte bli arg på henne heller. Hon har säkert jättetråkigt när hon är ensam hemma på dagarna. Det är tur att jag inte jobbar alltför långa dagar.

När jag kommer hem blir det full rulle, då ska hon härja med de andra katterna och med Roj.



När husse kom hem hade hon fortfarande bus i sin lilla kropp. Då var hon helt enkelt bara tvungen att inspektera hans matväska!
Denna lilla söting ger mig/oss många skratt också och hon är väldigt tillgiven och vill vara med hela tiden. Man får passa så att man inte stänger in henne nånstans.
De andra katterna är mycket omtänksam fast lite väl mycket tycker jag. Står ytterdörren öppen slinker dom gärna in med en och annan råtta för att ge till den lilla. Och är dörren stängd får man se sig för när man går ut så att man inte kliver på någon död råtta, som kan tänkas ligga på bron.

... var det ja!
Men det har sin orsaker. Vår stationära dator har pajat och jag gillar inte att sitta med bärbara, eftersom jag då får sitta på en hård soffa i data/arbetsrummet.
Men nu har Karlsson införskaffat en ny dator. Men nej, då fick jag inte sitta vid den.För där måste installeras allehanda "jätte-måste-ha-program". Fast det får han så gärna så, för han köpte en trådlös router också så nu kan jag gosa ner mig i en mjuk fåtölj eller i tv-soffan. Och det funkar ju skapligt, om än inte helt klanderfritt. Jag kommer baske mig inte överens med tangentbordet och så vill jag ha en mus! Men det får som sagt var fungera just nu för tillfället.

Vad har då hänt här på Nyänget sedan sist?. Tja, här händer väl alltid nåt, men inget jätterevolutionerande. Men jag kan ju berätta att vi var tvungen att ta bort mellankatta Dagny. Det var sorgligt men tvunget. Men en dryg vecka efteråt hämtade jag hem Mynta istället.



Den lilla svarta längst bak är lilla Mynta, som vi hämtade i Sundsvall genom Sundsvalls Djurhem. Den randige är Melker. Honom hämtade vi i Oktober, också från djurhemmet. Grå-vita Bamse är en riktig gammelkatta och är inne på sitt sextonde år.
Första dagarna var Mynta lite rädd, men nu är det full fart och livet leker för henne mest hela tiden. Ja, Melker är inte heller sen att hänga med, han är ju bara 1 år. Roj, vovven vill också vara med på ett hörn. Då kan det se ut så här:




Förutom våra egna djur får vi ju husera andras djur här också, ibland med vårt godkännande men ganska ofta också utan att bli tillfrågade. Häromdagen när jag titta ut och över på andra sidan vägen (där vi håller på att anlägga en trädgård med bärbuskar, jordgubbsland och grönsaker) fanns det helt plötsligt en ko där!!! Och den som äger henne hade definitivt INTE frågat om kon fick vara hos oss!!! *grrrr*



Som tur är har jag ännu inte sått mina grönsaker och inte heller gjort färdigt jordgubbslandet, som jag vill ha det. Däremot hade vi kvällen före satt nya bärbuskar, potatisen var nergrävd och havren utsådd. Suck, men vad ska man göra. Ägaren hämtade henne och snart hoppas jag att den här kon och hennes kamrater blir deporterade någon annanstans. Det är ju inte första gången vi har dom här hemma.

SÅNT ÄR LIVET PÅ LANDET!

Igår åkte vi ut på safari igen. Den här gången åkte vi mot Jämtgaveln.
Tyckte att vädret var som gjort för att få se massor av djur. Första djuret som dök upp var en räv, men den hade så attans bråttom att vi inte ens hann tänka kamera.

Vid kanjon stannade vi för att kika ner på vatteflödet och då visade sig den här:



En fjällvråk, som inte blev allt för glad över vårt besök. Som tur var lät vi Roj stanna inne i bilen. Vråken cirklade runt oss och gav ifrån sig ett varnade skri. Troligen hade hon nog några ungar i närheten.

Efter att ha varit en bit upp i Jämtgaveln vände vi och styrde färden mot annat håll. Jag är urusel på vädersträck så jag har inte en aning om vilket håll vi for??? Men vi åkte åt motsatt håll i alla fall.

Vid Pontusborg stannade vi och kikade på timmerrännan. Det rann (forsade) rejält där.



Färden fortsatte och någonstans vid Skinnsjön eller var det nu var kunde jag fota den här vackra tjäderhönan, som gick och pickade vid vägkanten.



Vi gjorde en avstickare upp till Marktjärn också, men där fotade vi inte något den här gången. Vi lär nog fara dit igen någon gång när det är skönare väder.

Ja, vi fick ju se lite i alla fall, men tyvärr inga större djur som älg och björn. Men säkert, som Amen i kyrkan, så var det nog flera av sådana som såg oss när vi åkte förbi.

... i alla fall för tackorna och lammen.



Karlsson har hållit på med stängsel igår och idag för att vi skulle kunna släppa ut dom ur vinterhagen. I hagen som dom är i nu får dom vistas tills det har vuxit sig grönare på sommarbetet och vi kan transportera ut dom dit. Nu måste vi ha dom hemmavid så att det går att stödmata, för dom blir inte feta av det lilla gröna som nu kommit upp. 
Lite virrigt blir det första gången man släpper ut tackor och lamm. Tackorna ser bara de små, ynkliga gröna stråna och ska dit medan lammen inte fattar ett dugg. Och snart är det ett evigt skrikande av lammungar som i förtvivlan letar sina resp. mödrar. Mödrarna är inte så benägna att svara dom precis då, eftersom det är full jakt på bästa gröna fläcken.  
I morgonbitti blir det till att räkna tackor och lamm så att antalet stämmer (få se nu, hmmmm, är det 14 tackor och 18 lamm tro???). Jo, så många är det nu och så många ska det förbli fram till hösten. Vill inte att någon ska förirra sig ur hagen.

I eftermiddag/kväll efter att vi ätit middag och fodrat djuren for vi ut och åkte för att kanske få se en liten nalle... någon nalle såg vi inte men vi fick se andra djur i alla fall och det hör inte till vanligheterna. Fast å andra sidan for vi den här gången in i Haverös sällsamma marker och i dess närhet, och där kan man få se ett o annat villebråd.

 

En tjäderhöna...fast hon syns dåligt bland grenarna. Vi hann inte få fram kameran när hon stod vid vägkanten. Den här donnan fanns efter Byvägen.



Smålåsvallen. Två rådjur. Knäppte flera kort men tyckte den här blev bra där den till höger flyger högt och man kan se ändalyktan på den andra. Undra varför dom är så vita där bak...hmmm???



Bilden är tagen strax efter välkommen åter-skylten till Haverö. Jag tror nog att pinnoxen stog med en klöv i Haverö :D
I snåren bredvid stog ännu en älg, men vad/vem det var såg vi inte.

------------------------------------

En mysig avslutning på en skön helg!

Det blev några muffins över på arbetet, så dom fick jag ta med mig hem till hönsen. I vanliga fall när man ställer in några godsaker, så blir hönsen alldeles vilda av glädje men nu var dom tämligen skeptiska. Verkade vara färgen som inte tilltalade dom!


Hmmm...vad är detta??? Går det att äta???





Småttingarna var modigare.

I eftermiddags när det var dags att mata fåren hade jag kameran med mig, och jag vill gärna dela med mig av glädjen som finns därnere!



    Baggen som föddes förra veckan har en väldans massa energi och älskar att skutta och springa omkring.




Hallå kompisar! Vill ni leka med mig? Ni är en vecka yngre men nog kan ni väl vara med liiiite i alla fall?!




Få se! VEM är störst och starkast av oss???




Gammelbaggen BerraBus (2 år) tittar ut genom fönstret för att se så att allt går rätt till där ute i hagen. Tyvärr går det inte att ha honom tillsammans med tackor och små lammungar just nu. Men till hösten får han vara med tjejerna igen!




Oj! Man blir lite hungrig av all lek!