Ett tag sen sist...

... var det ja!
Men det har sin orsaker. Vår stationära dator har pajat och jag gillar inte att sitta med bärbara, eftersom jag då får sitta på en hård soffa i data/arbetsrummet.
Men nu har Karlsson införskaffat en ny dator. Men nej, då fick jag inte sitta vid den.För där måste installeras allehanda "jätte-måste-ha-program". Fast det får han så gärna så, för han köpte en trådlös router också så nu kan jag gosa ner mig i en mjuk fåtölj eller i tv-soffan. Och det funkar ju skapligt, om än inte helt klanderfritt. Jag kommer baske mig inte överens med tangentbordet och så vill jag ha en mus! Men det får som sagt var fungera just nu för tillfället.

Vad har då hänt här på Nyänget sedan sist?. Tja, här händer väl alltid nåt, men inget jätterevolutionerande. Men jag kan ju berätta att vi var tvungen att ta bort mellankatta Dagny. Det var sorgligt men tvunget. Men en dryg vecka efteråt hämtade jag hem Mynta istället.



Den lilla svarta längst bak är lilla Mynta, som vi hämtade i Sundsvall genom Sundsvalls Djurhem. Den randige är Melker. Honom hämtade vi i Oktober, också från djurhemmet. Grå-vita Bamse är en riktig gammelkatta och är inne på sitt sextonde år.
Första dagarna var Mynta lite rädd, men nu är det full fart och livet leker för henne mest hela tiden. Ja, Melker är inte heller sen att hänga med, han är ju bara 1 år. Roj, vovven vill också vara med på ett hörn. Då kan det se ut så här:




Förutom våra egna djur får vi ju husera andras djur här också, ibland med vårt godkännande men ganska ofta också utan att bli tillfrågade. Häromdagen när jag titta ut och över på andra sidan vägen (där vi håller på att anlägga en trädgård med bärbuskar, jordgubbsland och grönsaker) fanns det helt plötsligt en ko där!!! Och den som äger henne hade definitivt INTE frågat om kon fick vara hos oss!!! *grrrr*



Som tur är har jag ännu inte sått mina grönsaker och inte heller gjort färdigt jordgubbslandet, som jag vill ha det. Däremot hade vi kvällen före satt nya bärbuskar, potatisen var nergrävd och havren utsådd. Suck, men vad ska man göra. Ägaren hämtade henne och snart hoppas jag att den här kon och hennes kamrater blir deporterade någon annanstans. Det är ju inte första gången vi har dom här hemma.

SÅNT ÄR LIVET PÅ LANDET!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0