...ja, så kan man kanske kalla det...eller inte. Vilket fall som helst så är zonerna helt olika mellan Tälje och oss.
Fotade skillnaden idag och mätte avståndet mellan där sonen bor och här.
Det är ca 2 km mellan våra adresser.


Äppelträd i Tälje. Det till vänster är definitivt ett äppelträd och det har många blommor fast det syns inte så bra på den här bilden (fotade från bilen) det högra är nog paradisäpple.


Ett av våra äppelträd. Det är endast någorlunda skönjbart att det börjar spricka ut blad.


Det av våra träd som verkar vara tidig (?) är Pekka, som vi planterade i fjol. Han börjar visa sitt bladverk men han ska ju vara av en tídig sort så det är nog på sin plats att han börjar producera bladen.


En spirea i Tälje. Den är översållad!


En av våra spireor.

Till dess försvar kan jag ju nämna att vi grävde för jordvärme i vinter och då var grävaren först tvungen att få bort snön. Snön plogade han upp på spireabuskarna (8 st i rad nere vid vägen).
Vi trodde faktiskt inte att någon skulle klara sig. Men "peppar peppar" alla har gjort det. Det är bara två av dom som ser lite klena ut men dom kommer säkert att ta sig dom också.

En sak som är bra med att det är senare här är ju att vi får ha vår/försommar lite längre. Vi kan njuta av växtlighet runtomkring och när äppelträd, spireor och andra tidiga blomningar är över på andra ställen, då får vi njuta lite till härhemma. =)

Annars finns det i alla fall lite blomning här, förstås lite senare än på andra ställen.



Vackra vårkragar.
Vi har två tuvor. Den ena vid brokvisten och den här i blomlandet.

Gullvivor i massor!
Dom här planterade vi i fjol. Dom växte överallt på gräsmattan på den sida där vi visste att vi skulle gräva så jag grävde upp några. Gula, gul/röda och röda grävde jag upp
och dom tog sig förträffligt.

Ett knippe pingstliljor.
På andra håll har ju de här blommorna, påskliljor och tulpaner i stort sett blommat över, men här kommer dom nu. Tulpanerna börjar kika upp lite lätt under äppelträden.

---------------------------


Karlsson i färd med att fräsa fd gräsmattan.
Här kommer det att bli roligt att anlägga en fin trädgård sen.

-----------------------------

En sista bild för idag, har inget med trädgård att göra. Jo, förresten det har det ju!!! =) 


Lillkatta Mynta med en jätteråtta!

Den var stor!
Mer än en decimeter (utan svans) var den. Det såg lite knasigt ut när lilla Mynta kom bärande på denna bjässe.
Och det är väl klart att det hör till trädgård i allra högsta grad, eller hur?
Mynta och hennes katt"syskon" Bamse och Melker håller sådana här och andra av samma släkte borta från gården. Nu verkar det som att dom har utökat reviret och tar dom i utkanterna av gården. Det är finemang det, och tack vare dom har vi sluppit råttangrepp. Inget sönderätet mer än att det har klarat sig!
Det enda dom inte lyckades rå på var lagårdsmarodörerna.
Men dom har vi (tror vi) lyckats få bort!

Nog om trädgård för nu! Det lär nog bli massor av det senare.

Ha det gott!

Undras just jag, OM vi verkligen kommer iväg till Svalbard när det är tänkt?
Det har ju liksom kommit ett vulkanutbrott med askmoln, som följd,  i vägen.


Delar ur gårdagens Svalbardpost:

All flytrafikk rammet av askesky

Vi kan ju inget annat göra än att vänta och se.
Polar Quest hör av sig, när dagen D är inne, om vi inte kan åka.
Som tur är går vi skadeslösa ifall det blir inställd resa.
Tråkigt men sånt är livet!

Skulle vi ändå komma iväg så kommer min typ av resedabok att publiseras här fr. o. m 13 eller möjligen 14 juni.
Karlsson kommer säkert också att skriva i sin blogg Livet på Nyänget
Är ni intresserade kan det kanske vara kul att följa bådas bloggar.
Vi skriver ju lite olika och knäpper också olika foton då vi har varsin kamera.
Förresten, på min födelsedag fick jag ju en värstingkikare!

Den blir bra i Svalbard (för jag SKA dit)
Och den verkar bra, så här står det i beskrivningen om den:
"En ljusstark kikare som passar för jakt och natur. Kikarens konstruktion ger god stabilitet, kan med lätthet användas med en hand. Den höga kvalitén på optiken ger en upplevelse utöver det vanliga och vattentätheten gör att den klarar en tuff miljö. Glasögonokularen ger alla användare fullt synfält."
Jag ser ledigt ända ut på E14 när jag sitter på bron.
Dessutom är den waterproof???
Undrar hur dom tänkte då när dom köpte den här, Karlsson, barnen, bonusbarnen och barnbarnet?
Att jag ska hoppa i ishavet och kika på fiskar, eller?
Hur som haver, den kommer att bli "bautabra" även på land och i båt och det är huvudsaken.

Håll tummarna nu alla vänner!
(inga askmoln över Norge och Svalbard)

Min stora härliga familj samlades här.
Några saknades tyvärr men så kan det ju bli, det är alltid svårt att samla alla nära och kära samtidigt.
Men sammanlagt blev vi ändå drygt 20 personer.


Vi började med välkomstbål ute i det fria.


Jag fick äran att öppna lite paket (förstås).

Bl a fick jag en fin kikare av Karlsson, barnen, bonusbarnbarnen och barnbarnet.
Systerbarnen förärade mig med fina crème brûlée-skålar (precis vad jag letat efter).
Massor av presentkort på Söderbergs har jag också fått. Och det kan minsann behövas med tanke på hur större delen av våra gräsmattor ser ut nu efter grävningen som blev gjord när vi lade ner jordvärme.


Här ligger Roj på en liten, liten del av gräsmattan.
Och så här ser det ut överallt just nu + en del stenar förstås.
Innan vi fått ordning det här så hinner det gå några år. Träd och buskar behöver
garanterat få flytta in lite här och där vartefter det blir färdigt.


Här visar jag upp min fina present, som jag fick av jobbarkompisarna "Isbjörnssafarikitet Isidor"
Svågern ser en aning skeptisk ut tycker jag.



En glad Bysketös.
"Gubben" och ungarna körde ut mig från köket!?!?!
Dom ville och skulle duka fram buffén utan mig, BASTA!


Goa charmtrollet Ella var förstås med också och hon var riktigt i sitt esse!
Här står hon hos sin morbror och det syns att den lilla gláskiten är van att fotas för hon spexar till sig rejält. =)


Kusiner och tremänningar!
Söta och goa alla fyra.

Puh! Så var mitt avklarad, nu är det bara alla andras tur att gå in i det vuxnas sällskap.

Lycka till med det, alla ni som är yngre än 50!!!

Jaha, så bidde det ett litet lamm igen då...
Vi trodde att det var färdiglammat för i år. Vi släppte in baggen till tackorna lite tidigare i år för att lamningen skulle komma igång tidigt. Men där bedrog vi oss. Första lammet Froste föddes 23 februari i -32 graders kyla (missberäkning från oss) hans två syskon dog. Sen fick vi vänta och vänta. Men till sist satte det fart, så på lammvisardagen hade vi 17 lamm, 11 tackor hade lammat. Sen blev det ett litet hopp tills lilla Isabell fick tvillingar den 13 april.


Goa Isabell med sina telningar.
Med de här lammen hade alla utom två tackor lammat och med det hade vi 23 lamm. 
Så vi har helt klart trott att det här var de sista.

Till vår överraskning fanns det den 4 maj ett till litet lamm, tacka 22, Spräckelfia hade fått sitt allra första lamm.


Spräckelfia och hennes lamm.

Den 23 mars födde Svartnos trillingar och det har sett ut att gå bra. Men ullen lurar en och lamm är ganska skygga, så vi har väl inte varit nog observanta, ett av lammen fick tydligen inte nog med mat.  När vi upptäckte det började vi stödmata ungen och hon var så pass gammal också att hon knaprade hö och drack vatten. När de blir undernärda har de svårt att ta sig upp på benen och den lilla kraken låg hela tiden.
Eftersom vi skulle åka bort skulle sonen se efter djuren och han tog med sig lammet hem, 
hon fick bo på hans inglasade balkongen.

Sonen började träna henne att stå och röra sig samt börja gå .
Vi köpte D-droppar
också och det verkade fungera.


Helgen efter vår Byskeresa fick lilla Signe vara hos oss.
Hon stapplade omkring men klarade sig väldigt bra.
Här har hon sällskap av Roj, som fick agera barnvakt medan jag städade.


Förutom hö och vatten får hon en flaska med välling några gånger per dag.

Som att 24 lamm inte vore nog!
Lilla Smulan (mitt flasklamm för två år sen) fick en liten lammunge!
Nu är det 25 lamm!!!
Hujedamig!!! Ett väldigt sjå att försöka räkna de små rackarna och dessutom få antalet att stämma.

Förra helgen flyttade vi fåren på bete. 16 tackor och 24 lamm går nu omkring på mycket stora ytor. Baggen Ullrik är fortfarande hemma och lilla lammungen Signe finns också nere i stallet. Innan vi åker till Svalbard ska hon få komma ner till de andra fåren.

---------------------------

Förra veckan åkte jag och Karlsson ner till Hälsingland för att hämta hem våra havtornsplantor.


Det blev 4 stycken Mary...


...och 1 Rudolf.
Nu får vi hoppas att Rudolf gör sitt jobb så att tjejerna kommer att trivas!

---------------------------

Ett halvt sekel av mitt liv har nu gått !

I måndags skedde det!
Jag var ledig bara för att det kändes så himla bra att få vara ledig en måndag.
Jag hade inte räknat med att få så värst med besök då, för det är på lördag jag ska ha lite kalas.
Men jag hann inte äta middag förrän kl halv 9 på kvällen.
Från klockan 11 till 20 var det folk här hela tiden.


Många fina blombuketter fick jag!

I tisdags hade jobbarkompisarna "totat ihop" en fin huvudbonad till mig (bild kommer senare)
+ att jag fick en flaska skumpa och den här mycket fina buketten:


Cecilia hade plockat blommorna hemma i sin trädgård

Idag blev jag och två av mina arbetskamrater (som också fyllde halvsekel) uppvaktade av resten av arbetskamraterna. Vi tillbringade några timmar på Ponderosa.

Förresten, det kan väl inte vara så vanligt att 3 av 10 anställda på en arbetsplats fyller 50 år inom loppet av 2 månader???

Vi fick en varsin jättefin blomsteruppsättning!


På lördag blir det partaj!!!

Ibland undrar jag vad/vem som egentligen styr över vad som händer i våra liv???
Jag har ju varit med om en del märkliga saker, som i alla fall jag kan tycka verkar vara styrt av någon eller något. Vad vet jag inte riktigt så någon bra förklaring har jag inte.

Eller är det bara så att "plötsligt en dag så bara händer det"?

Vad tror ni???

Som vår Svalbardresa t ex.
Visst skulle vi kunna spara ihop till resan men det skulle ta ett tag och under sparandets gång skulle det säkert "nallas" lite av slantarna till något vi behöver akut eller som i alla fall är jätteviktigt just då.
Jag "råkade" ju vinna en massa pengar och tankarna gick ju genast;
"vad ska jag göra för pengarna?", "våra barn måste ju få en slant", "renovera huset såklart, vi vill ju ha ett nytt kök", ja så gick mina tankar och jag sa dom högt till Karlsson också.

Karlsson stirrade mig stint i ögonen och sa; "Du, vad är det som är din allra högsta dröm? En dröm som du haft sedan du var liten?"

Ja visst ja, att få resa till Svalbard! Sagt och gjort vi beställde ju resan. Redan i mars förra året. Tack vare att vi beställde så tidigt så fick vi 3000 kr var i rabatt.
Vi beställde den billigaste hytten, en liten hytt med två separata sängar och ett litet skrivbord + garderob. Samtliga hytter har wc/dusch, så där var ingen skillnad, men precis som på vilket annat hotell som helst så finns det olika alternativ och förstås prisskillnader. Vi valde alltså att ta den billigaste dubbelhytten. Vi kommer säkert inte att vara där så mycket ändå.

Förra veckan fick vi det sista papperen från Polar Quest med bl a flygbiljetterna, adresslappar att sätta på våra väskor samt ett brev med instruktioner.



På det här brevet satt ett handskrivet vykort fastsatt med ett ett gem:



Men hallå!!! Vad är detta???
De har flyttat upp oss tre snäpp i hyttkategori. Högre upp finns bara redarhytten! =)
Den här hytten, som vi kommer att få, är stor och har en stoooor dubbelsäng, sittgrupp, skrivbord och TV/DVD. Inte för att jag tror att vi kommer att nyttja det sistnämnda (vi tittar ju nästan aldrig på TV eller film hemma, så varför göra det nu), men i alla fall. Skillnaden i pris är hela 13.000 kronor per skalle!

Skänkta 26.000 + 6.000 kronor, bara sådär...

Och varför just jag/vi???

Undrar vem som styrde över det???
För JAG har i alla fall inte pungat ut med dom stålarna!

-------------------------

En annan konstig sak men väldigt rolig är att förra året fick jag en liten chiliplanta i födelsedagspresent av bonusdottern och hennes sambo.
Jag har väl inte varit så där alldeles duktig på att sköta om den, glömt att vattna och så där.
Nu i vår var jag nära att kasta den då det bara var en lång stam med två smal spröt på.
Jag hade återigen glömt bort att den vill ha vatten. Tyckte jag såg lite grönt på det ena sprötet så jag har låtit den stå kvar i fönstret och duttat på vatten lite då och då.
Jag har faktiskt inte tittat så noga på den, inte förrän ikväll.


Vad skådar mitt norra öga???
Jo, två pyttesmå frukter, en liten, liten röd (syns till höger) och en något större grön uppe till vänster.
Kanske jag har gröna fingrar ändå?
Eller är det någon/något som varit framme och hjälpt den stackarn på traven?

Knäppa funderingar har jag emellanåt, men jag kan inte låta bli att tänka tanken.
Jag har varit med om en del saker som gör att jag faktiskt tror att man ibland får lite hjälp med
än det ena än det andra.


Nu ska jag sluta fundera på detta! Ha det gott!

Nu har vi varit på resa norrut igen. Hälsat på bonusdottern och hennes sambo för att umgås och uppvakta dom, lite för tidigt, på deras födelsedagar.
Som vanligt en mycket trevlig och givande resa. Vi får se nya saker varje gång vi kommer upp så vi börjar bli väl bevandrade i västerbottnisk och norrbottnisk kultur.

Resan upp den här gången gick inte den vanliga vägen, som vi brukar ta, utan vi valde att följa E45. Mellan Storuman och Sorsele tog vi av mot Malå och sen vidare mot Boliden och den "vanliga vägen" resten av resan till Byske.

Första stopp var vid Örån, ett fint ställe men det var kallt och blåsigt.

Karlsson gör iordning för kaffekokning! Smakade gott med nykokt kaffe och smörgåsar.

Färden fortsatte och helt plötsligt kom vi till Lappland. Där hade de en fantastisk "skylt" så jag bad Karlsson vända om, för den ville jag bara fota!


Otroligt fin!


Konstigt att de vackra skulpturerna fått vara ifred?!

Strax innan vi passerade skapelsen hade vi kört om en cyklist med packning. När vi kom tillbaka och hade parkerat för att gå över och fota stod han där med sin cykel och fotograferade.

Vi pratade med honom och, som synes, fick jag fota honom också. Han var från Tyskland och därifrån hade han åkt tåg till Köpenhamn och där påbörjat en cykelfärd norrut. Han hade hållit på i 12 dagar (inklusive en vilodag)??? Oj, oj, det blir 10 mil per dag. Han skulle vidare mot Nordkap och sen ta hemvägen genom Finland.
Han hade missberäknat vädret något och tyckte att det hade varit bättre att vänta 1 månad med detta äventyr. Han skulle hålla på i 3 månader men med hans hastighet lär han vara hemma långt tidigare.
Trevligt möte var det i alla fall.

Vi rastade förstås några gånger till på vägen upp, men det var liksom ingen höjdare att göra stoppen då det blåste jädrigt kallt. Jag hade vinterjackan med men hade glömt långkalsongerna!


Många renar såg vi på oppvägen. De här badade fötterna och drack sig otörstig.

Vid 17.30 kom vi fram till Byske och som vanligt bodde vi på Gästgivaregården, och som vanligt fick vi vårt vanliga rum (same procedure as every year...).
Efter att ha packat upp for vi bort till Elin och Kristoffer.



Elin bjöd på gudomligt god mat! Hon kan det här med matlagning hon!
(Kanske hon tog lärdom av att bo under samma tak som mig under ett år?!)


Katterna Diesel och Gismo kikar ut genom köksfönstret.

Efter middagen for vi ut och åkte lite. Men vi var trötta Karlsson och jag så vi bröt upp vid
21-tiden och for till Gästis och sussade istället.

-----------------------------------

Lördagmorgon (sista april) efter frukost for vi bort till ungdomarna och där höll Elin som bäst på med att göra goda picknickmackor.
Vi for iväg till Öjebyn och gick där runt i kyrkstaden.


Elin läser kungligheters autografer! Vår nuvarande kungs är längst ner och syns knappt att läsa.






Här står stugorna tätt, tätt inpå varandra.
Inte lönt att försöka sig på att smyga runt knutarna här inte.


Bakom Piteås kommunhus (?) intog vi de goda mackorna och läsken.
Läsken hade vi köpt på Dollarstore där jag även inhandlade bl a ett par långkalsonger.
Från Piteå åkte vi vidare till Ålund för att hälsa på och fika hos Kristoffers föräldrar. Där fikade vi och hade det trevligt. Vi var ute en del där också men tyvärr var det isande kallt.
Efter några timmar begav vi oss mot kusten igen.
Och i Byske där minsann lyste solen!



Vi åkte till Gästis ett tag och Karlsson tog sig en lite slummer innan vi (jag med långkalsonger på, skööönt) gick bort till grillplatsen vid älven.


Elin i full fart med att få fyr på grillen!



Karlsson vid den värmande elden.

Kluriga Elin hade kommit på vad vi skulle äta till förrätt! I pappa Karlssons hemmagjorda
kastrull =), slog hon i olja...

...plopp! En liten rund sak ner i kakburken (förlåt kastrullen)...


...det börjar bubbla så fint i oljan...


...strax klart!
Den runda lilla saken har blivit mer än dubbelt så stor!...


Voilà! Det bidde räkchips! Mums!


Varmrätt: Kycklingklubbor, som Elin förberett hemma och som vi bara behövde värma vid elden, en mycket god quinoasallad, jordnötssås, Elins hembakta franskbröd med hummus.
Till det drack Karlsson öl, Kristoffer cider och jag och Elin drack ett gott vitt vin,
som Elin köpt på systemet.


Från grillplatsen kunde vi se majbrasan på andra sidan älven en bit upp. Vi hörde inte när dom sjöng, för Byskeälvens serenad överröstade dom, men det var vacker det också!


Visst ser det mysigt ut???


Efter maten tog Kristoffer fram småflaskor med Jägermeister som han bjöd sin svärgubbe på.
Karlsson valde att dricka den så här.


Efter att vi varit vid älven gick vi till Gästis och vårt rum.
Den sedvanliga yatzyn skulle spelas.
Kristoffer hade med sig sin märkliga whisky, som fanns inuti en coca colaflaska. Synd att jag inte hann knäppa kort innan han öppnade den.
Visst ser han väl lite förväntansfull ut?
Äntligen ska han få smaka på julklappswhiskyn! =)


Ja, så här lycklig blev han när han väl fått i den bruna vätskan i en mugg och tagit första klunken (eller det här kanske var den andra, tredje eller fjärde) ;-) 

---------------------------

Söndagmorgon åt vi frukost, packade ihop och åkte bort till barna för att säga hej då!
Som tur är dröjer det bara 3 veckor tills vi träffas igen.

Välkommen hem då ungdomar!!!



Hemvägen tog vi den vanliga, som vi alltid annars åker. Bl a över Lyckelse, där de har den här skapelsen i älven.

Man blir ju hungrig även på hemvägen så vid vårt favoritställe Öre älv stannade vi och åt lite av det vi 
hade handlat i Lycksele. 
För äta bör man annars dör man, så det så! I alla fall stämmer det på mig! =)
Jag är ständigt och jämt hungrig!


Eftersom det var kylslaget väder kändes inte en kall sallad lockande precis...

...nä, en redig varm Bullens pilsnerkorv med grovt bröd och ketchup,
det värmde lilla magen det!!!

Hemma på Nyänget var vi igen vid sexdraget på kvällen.

Hoppas att ni också hade en bra helg!